När “det där fixar vi sen” blev dyrt – en satirisk berättelse från byggvärlden

Det finns två typer av byggare i Sverige.

Den första typen är den som alltid har ordning: planering, säkerhet, rutiner, kaffe i termos och en extra kabeltrumma “utifall att”.

Den andra typen är… Kenneth “Kenta” Blomqvist.

Kenta var en sådan byggare som hade byggt “i hela sitt liv” och därför ansåg sig vara immun mot både misstag och verklighet. Han hade en unik förmåga att säga fraser som:

“Det där löser sig.”
“Vi gör bara snabbt.”
“Jag har gjort det här tusen gånger.”
“Säkerhet är mest för folk som är rädda.”

Och såklart den klassiska:
“Äsch, vi behöver ingen utbildning för det där.”

Kenta och den lilla gnistan som absolut inte var en grej

Det var en tisdag. En sån tisdag när alla redan var lite sena, lite stressade och lite sura för att någon hade ätit sista wienerbrödet på morgonmötet.

Kenta stod på ett tak med sin kollega Emil och tittade ut över ett projekt som “bara skulle ta två dagar”.

“Du,” sa Emil försiktigt, “ska vi inte… du vet… kolla det där med kurs heta arbeten? Det är ändå lite risk med slipningen här uppe.”

Kenta fnös. Ett sånt fnys som kunde skära igenom betong.

“Emil. Jag har slipat mer än du har levt. Vi ska bara göra lite snabbt. Det är lugnt.”

Det var aldrig lugnt.

“Vi gör bara en snabb kapning”

Kenta drog igång vinkelslipen med samma självsäkerhet som en man som aldrig läst en instruktionsbok i hela sitt liv.

Gnistorna sprutade som ett nyårsfyrverkeri över ett tak fyllt av… ja, låt oss kalla det “spännande materialkombinationer”. Där fanns gammal isolering, torrt bråte och ett lager damm som troligen hade rötter tillbaka till 80-talet.

Emil stod bredvid och försökte se ut som att han inte tänkte på katastrofscenarier.

“Har vi brandsläckare?” frågade han.

Kenta log.

“Det finns väl vatten i någons bil.”

Man hörde hur universum suckade.

Brandvakt? Nej nej, vi har “Kenta-vakt”

Efter en timme var de klara.

“Så!” sa Kenta. “Då drar vi. Nästa jobb.”

Emil tittade runt.

“Borde vi inte efterbevaka lite? Jag menar… det kan ju ligga glöd kvar.”

Kenta klappade honom på axeln.

“Emil. Om det börjar brinna så märker någon det.”

Det var den typen av logik som bara fungerar om man samtidigt tror att elden skickar ett SMS innan den tar fart.

När kunden ringer och Kenta får svett på ett nytt sätt

Två timmar senare ringde telefonen.

Kenta svarade med sin vanliga vinnarton:

“Tjena, Kenta här!”

Rösten i andra änden var inte vinnarton.

“Det brinner i taket.”

Det blev tyst.

Kenta blinkade.

“Va?”

“Det BRINNER. Vi har ringt 112.”

Kenta försökte hitta en rimlig förklaring. Han rotade i sin hjärna och fann… absolut ingenting.

Emil stirrade på honom som en man som precis sett en framtid med fler arbetsmiljömöten än han någonsin önskat.

Dagen efter: Försäkring, ansvar och Kenta som blir “väldigt ödmjuk”

Nästa dag hade Kenta möte. Ett sånt möte där alla har “en ton”.

Beställaren hade en ton.
Försäkringsbolaget hade en ton.
Projektledaren hade en ton.
Emil hade en ton som var 90% besvikelse och 10% “jag sa ju det”.

Kenta försökte som vanligt att “snacka sig ur”.

“Det var en olycka.”

Men olyckor blir snabbt obekväma när någon ställer frågan:

“Har ni utbildning för arbetet ni utförde?”

Kenta svarade:

“Vi har… erfarenhet.”

Tystnad.

Den sortens tystnad som kan faktureras per minut.

När en enkel utbildning hade räddat allt

I efterhand var det många saker som gick upp för Kenta.

Som att:

gnistor inte bryr sig om självförtroende
brand kan uppstå senare
efterbevakning inte är “paranoia”
säkerhetsrutiner inte är “överdrift”
och att en kurs heta arbeten kostar mindre än att stå och skämmas i tre månader

Kenta började säga nya saker på jobbet. Saker som:

“Vi tar det säkra före det snabba.”
“Vi gör rätt från början.”
“Vi behöver rutiner.”

Emil var nära att börja gråta av lycka.

Slutet gott? Nästan. Men dyrt.

Projektet blev försenat, kunden var arg, företaget tappade ett uppdrag och Kenta fick en ny smeknamn i branschen:

“Kenta Flamberad.”

Det var inte den typen av branding han hade tänkt sig.

Men det blev också en läxa.

För i byggbranschen finns det egentligen bara två val:

Att tro att inget händer
Att jobba som om det kan hända – och göra något åt det

Och om du vill slippa göra en Kenta…

…ja, då är en kurs heta arbeten ungefär det mest logiska du kan göra.